CD recension: Love av Beatles
All you need this week is Love

Artist: Beatles
Titel: Love
Bolag: Apple/EMI, 2006
Betyg: 9

Av någon anledning fegar mina otakts-bröder ur när det ska skrivas om den här märkliga skapelsen - och helst skulle jag ha velat göra dem sällskap; för vad skriver man egentligen om det band och den musik som sannolikt finns inkapslad i flest gener och i mest modersmjölk i hela världen sedan decennier, alla ödessymfonier, Madonnor, Lindgrenare och Coca Cola-jinglar inräknade?

•

Den fortsatt lika friska källan till det här kärleksverket känns för helig för att ens diskutera, mycket mindre ifrågasätta.

Ändå blir det alltså ”bara” en nia - och vad jag skyller det på är inte bara en lätt, mycket lätt, smak av gravplundring, och det eviga tugget när det gäller samlingar; varför har man tagit med just de låtarna, men inte de?

Nej, poängavdraget har till hälften med mixningen att göra - för den är visserligen otroligt smakfull (130 låtar har använts till de 26 spåren!), men inte helt perfekt.

Till hälften har det med fegheten att göra. Fegheten att inte göra mer av det här när man nu hade chansen, och de överlevande Beatlarnas välsignelse?

Några låtar har fått en hur schysst nyklädnad som helst, några har fått rynkorna klädsamt utslätade, några har lyfts ytterst, ytterst försiktigt - medan några, och egentligen alltför många, inte tycks det minsta omstöpta; eller i varje fall inte piffats upp till det bättre.

Och det mest spännande med dem som lyfts försiktigt är att man fokuserat mer på t ex Ringos trummor, eller Billy Prestons orgel.

•

”Man” förresten, jag pratar förstås om Giles Martin och hans pappa, Sir George Martin, Beatlarnas evige producent och klipske vägledare.

Förmodligen har ni dessutom redan läst det i 62 olika artiklar och recensioner; att Love egentligen är ett soundtrack, till en kanadensisk motsvarighet till vårat Cirkus Cirkör som sedan en halv evighet tillbaka bergtar publik i Las Vegas med akrobatiska cirkuskonster till Beatlesmusik.

Så det är förmodligen inte bara geschäft - även om nu Love passande nog slår ned mitt i julhandelsstarten, och med all säkerhet kommer att ligga under hundratusentals granar över västvärlden om några veckor.

Men kanske inte enbart med rim till morfar eller farmor - för samtidigt tror jag att det här också kan vara den idealiska inkörsporten för den bramusikhungrande, men historielöse tonåringen, med rådet att söka rötterna.

•

Jag tror jag skulle kunna orera hur länge som helst om och kring den här plattan, men eftersom tiopoängsuppsatserna det här året har lottats på Dag och Peter så är det hög tid med en avrundning:

Det här är, redan i ett backspegelsperspektiv, egentligen alldeles underbart.

Nästan lika underbart som t ex den vita dubbeln, Revolver eller Rubber Soul.

Fast förstås exklusive kicken man fick när man spelade dem de första hundra gångerna.

Fast nu kanske den kommer efter 55?

Björn Mogreen, 2006-11-23

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.