Artikel
Cynthia skriver om åren med sin lynnige Lennon

Flera gånger under läsningen av Cynthia Lennons nya biografi över ex-maken John ("John"/B Wahlströms förlag) frågar jag mig varför hon nu skriver ­ igen.

Hon har ju redan skrivit om sina år med den legendariske beatlen.

Men kanske är det som det framskymtar mellan raderna i flera av kapitlen;
jag har ont om pengar och vill också ha del av kakan.

Hon skriver också om hur hon flera gånger tvingats sälja gamla ärleksbrev
från John, och annan s k Betalesmemorabilia, för att få hjulen att gå runt.

Allrahelst som sonen Julian heller inte fick ärva särskilt mycket efter sin far; miljarderna gick till hustru Yoko och sonen Sean.

Och inte fick heller Cynthia själv mycket vid skilsmässan.

I varje fall inte tillräckligt för att kunna fortsätta leva som hon gjorde tidigare, med festliga heldagarsshoppingar i Londons lyxbutiker.

Elak moster

Men enligt författaren själv var det mycket som förtegs i den förra biografin; och som kan sägas först nu.

Riktigt vad blir jag emellertid inte klok på.

De, utöver John själv, som får sig kängor i den nya boken är Yoko Ono, och Johns elaka moster Mimi. Och en och annan John-kompis och rådgivare.

Och synen på Yoko som Beatlessplittrare, Lennondiktator, -förstörare och -förgörare är ju inte särskilt ny.

Heller från Cynthia Lennon.

Vad som stör lite grann är också den mestadels mycket ödmjuka och överseende attityd Cynthia Lennon intar t o m när hon skriver om den unge Johns lynnighet, kontrollbehov och svartsjuka ­ och hur han vid något tillfälle t o m misshandlar henne.

Och det är naturligtvis inte heller hans fel att fansen står i rad för att hoppa i säng med honom, eller att han har en lång snaskig affär med Yoko innan relationen uppdagas.

Ger föga

Vad som är mest intressant med boken är kanske John Lennons upprepade svek inte bara mot sonen Julian, utan hur han också efterhand försköt sina närmaste vänner och släktingar; fadern inkluderad.

Å andra sidan hade han ju själv ofta blivit sviken i sin barndom.

Cynthia Lennons biografi visar på en man som långt ifrån alltid levde som
han lärde.

Ett musikaliskt geni, javisst - men också oberäknelig, tjurig och långsint.
Och tärd och förändrad av sitt missbruk.

Långa perioder de sista åren tillbringade han i sovrummet i Dakota House,
med att skjuta i sig narkotika och titta på gamla spelfilmer.

Dock för att de allra sista månaderna bättra sig, och börja skriva stor
musik igen.

Men det visste vi ju redan, genom alla andra biografier om legenden Lennon.

Björn Mogreen, 2006-09-14

Recensionen är tidigare publicerad i tidningen Sydöstran.

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.