Artikel
Fans med fandango och fria fantasier

Det finns få överlevare från 60-talet som har så många fans i varierande åldrar över hela världen som – Procol Harum.

I motsats till så många andra 60-talsgrupper (Stones, Who, Moodies och en handfull andra undantagna) har Procol Harum ångat fram rätt oförtrutet genom åren, om än ofta med nytt folk i vagnarna bakom loket Gary Brooker; även om Matthew Fisher och Robin Trower för all del dykt upp på enstaka plattor och spelningar.

Naturligtvis släpper inte heller dagens publik bandet utan A whiter shade of pale, Homburg, A salty dog och en handfull andra odödligheter från den absoluta storhetstiden, men gruppens låtlista har hunnit bli imponerande lång genom åren, och det finns numera skräddarsydda varianter för varje ny spelplats.

Exempelvis har bandet på senare år blivit hårdvara vid jazzfestivaler runt om i Europa.

Och då låter det vanligtvis lite annorlunda än om gruppen kör en kväll på Statt i Halmstad.

I augusti i år spelar Procol Harum inför sina allra mest hängivna och trogna fans, under två kvällar i Danmark.

Enligt uppgift har det redan sålts över 20 000 biljetter, och vid sidan om de här båda slottskonserterna blir det också work shops och konvent.

Fans från bl a USA och Australien har redan bokat rum.

•

Det här var en rätt lång inledning till vad jag egentligen skulle avhandla – nämligen The Paler´s Project.

Under decenniernas gång är det otaliga musiker som luftat sin respekt för Procol Harum.

Amatörmusiker såväl som fullblodsproffs.

Och för några år sedan kläcktes ide´n med en hyllningsplatta till gruppen; en tribut dock mer omedelbar, kärleksfull och klacksparkig än ett superseriöst studioprojekt.

Och självklart skulle det handla om egna, helst mycket egna, tolkningar av Procol Harums låtar, eller av Brookers, Fishers respektive Trowers eget knåp från soloplattorna.

•

Och med varierande resultat och mycket skiftande förutsättningar (här fann allt från lillkillar i koltåldern som inte kunde stämma gitarren själva, till musiker som jammat med John Lennon och t o m en Grammynominerad kändis) damp det så småningom ned en drös med inspelningar hos initiativtagarna – som valde såväl med hjärta som hjärna, och som år 2002 kunde ge ut Lost in the looking-glass; en dubbel med hela 40 spår.

Här fanns små pärlor med bl a Ed Palermos Big Band, De Boni och HanDs.

•

Projektet gav genklang och mersmak – och två år senare var det dags igen; med From shadow to shadow.

Kvalitativt blev den ett lyft, och bland de många PH-missionärer som stack ut fanns Donna Blue, Sev Lewkowicz och Conjunto Jardin.

Så har det då gått ytterligare två år – och nu i dagarna har beundrarplatta nummer 3 dykt upp; Trace of a feeling (visst är alla titlar hämtade ur PH-floran!).

Och även om jag tyckte att glädjen var större på den förra dubbeln höjs återigen kvalitén.

The Doubtful Guests, House of Usher, Garmansway & Cunningham…Projektet tycks dölja allt fler bidragsgivare med en framtid utanför hemmastudion i garaget eller pojkrummet.

•

Jag ska inte påstå att någonting på någon av de här tre kärleksförklaringarna är bättre än originalen.

Men flera tolkningar är definitivt alldeles utsökta små komplement till dem, och många lever också sina egna små liv, och skulle kunna bli till åtminstone silver i en skicklig producenthand.

Och för en sann Procol Harum-dyrkare är de naturligtvis ett måste.

De går inte att köpa i den vanliga platthandeln, men sök på Paler´s Project på Googles, eller ta vägen via Procol Harum-sajten Beyond the pale.

Det brukar vara extrapris om man köper två på en gång.

Björn Mogreen, 2006-06-25

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.