Artikel
Musikskatter till biblioteket
Jag skulle inte ha det minsta emot att få mig några omsorgsfullt handplockade låtar med den svenska 60-talsgruppen Atlantic Ocean till livs; gänget som bl a innehöll en ung Björn J:son Lindh.
Eller en och annan korg med modsig mumma från Lee Riders Group.
Och det skulle kännas hur kul som helst att få höra Tommy Körberg snyfta fram Please, please, please från 1967 igen.
•
Och det är faktiskt inte alldeles omöjligt att jag blir bönhörd en dag.
Någonstans i landet finns nämligen ett litet gäng musikarkeologer med tillgång till bl a EMI- och Warnerarkivens svenska kammare - och som redan pytsat ut tre spännande samlingsvolymer under namnet ”Who will buy these wonderful evils?”
På Dolores Recordings.
•
Volym 3 släpptes nyligen i England, och jag antar att det här visst kan vara musik som faller britterna på läppen.
De flesta fansen torde dock ändå finnas i Sverige - men någonstans har jag en känsla av att de här tre utgåvorna inte riktigt nått ut till dem ännu, trots att ingen av den är purfärsk.
Därav dessa små rader.
Dessutom är det så att de alla just nu finns att få för under hundralappen på cd.on.
•
Volym 1 är en dubbel; där den ena plattan består av modernare musik, men i huvudsak ändå av rariteter, som limiterade singelbaksidor och liknande.
Här finns t ex Hellström, Dungen och Franke (där halva gänget har Blekingepåbrå!).
Men helt visst är det den andra plattan som är behållningen.
Vad sägs om Outsiders (med bl a Peter Kullring), Steampacket med Mikael Ramel, Trolls, Annaabee-Nox, Jackpots och annat glömt och mint och absolut återlyssningsvärt?
•
På volym 2 hör ni bl a Attractions med Janne Schaffer, Darling med Göran Lagerberg, Stringtones, 14, Vat 66 och annat kul och hur 60-talstypisk svenskpop som helst.
Och på volym 3 finns bl a just Atlantic Ocean, före sin tid, Contact på engelska, Berndt Dahlbäcks Gå Runt Show, New Creation och Red, White & Blue - där King George huserade en kortate tid.
King George Discovery återutgav en av sina 60-talsplattor på cd för något år sedan - och sällan har jag drabbats av en värre nostalgi- och känslotsunami.
•
Okay - de här tre plattorna är inte odelat fantastiska och ”måste-man-bara-ha”, men de är otroligt charmiga, och på något sätt känns de oumbärliga i ett välsorterat plattbibliotek.
Trots t ex lite halvtaskiga versioner av odödligheter som Somebody to love, Back Door Man eller Mr Soul - och lite mindre halvtaskiga av t ex Traffics Coloured rain.
Och jag hoppas innerligt att det kommer fler volymer!
Please, please, please, please…
Björn Mogreen, 2006-10-10
© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.