i otakt bland toner och ord på internet

Mr. Blackpool sitter och tänker på hur mycket bättre musiken var förr.

CD recension: Noise Floor (Rarities 1998-2005) av Bright Eyes
Hatälskat underbarn

Artist: Bright Eyes
Titel: Noise Floor (Rarities 1998-2005)
Bolag: Saddle Creek, 2006
Betyg: 8.5

CD omslag: Noise Floor (Rarities 1998-2005) av Bright EyesI mina öron är Conor Oberst en av De Utsända.

Ibland gör han rätt svårsmält musik, någon gång t o m lätt bedrövlig - men på alla sina plattor spikar han också in minst två-tre gåshudshöjdare, så olika allt annat i den här underbarnsklassen.

Och även om det här mestadels är fridykningar i de gångna årens strumplådor så går mönstret igen; det ä r en berg-och-dalbaneplatta med en handfull helt underbara sånger, varvade med en handfull mindre träffsäkra epos.

Han börjar med två minuters lätt obegripligt sorl - men redan på andra spåret går han på knock.

Han har en spröd och känslig röst med inbyggd, skälvande nervositet, och det är så mycket som måste klaffa för att smärtan inte ska bli patetisk.

En eftermiddagsspelning på en stor scen på Hultsfredsfestivalen blir liksom bara omöjlig, medan en kväll på en rökig och intim liten klubbscen i London helt enkelt bara inte kan misslyckas.

Det är ett dilemma han bl a delar med Antony (and the Johnsons).

Noise Floor handlar bl a om singelbaksidor, alternativa tagningar och sådant som ”blivit över”.

Även om det haltar lite på ett par ställen är jag ändå förvånad över den höga kvalitén.

Det brukar sällan smaka så här bra när man rensat skafferierna.

Björn Mogreen, 2006-10-21