CD recension: Fort Recovery av Centro-matic
Musik som växer inåt

Artist: Centro-matic
Titel: Fort Recovery
Bolag: Misra Records, 2006
Betyg: 8

Det här låter som Neil Young på neråttjack, var min första reflektion efter en genomspelning av texasgruppen Centro-matics senaste alster. Nu efter ytterligare lyssningar ska jag be att få revidera den uppfattningen. Det här är intressantare än något som Young gjort på åratal och faktiskt inte alls nåt tassande i mästarens fotspår.

Nä, det här är faktiskt en platta som växer men inåt liksom. Det finns inget insmickrande i musiken som Will Johnson skriver och genomför i den hobbygrupp som sedan 1995 vuxit ut till ett fullödigt band och som efter ett tiotal plattor nu producerat sin kanske vackraste och sorgsnaste platta.

Jag brukar vanligtvis ha svårt för sångare som viskar och väser sig genom låtarna, särskilt om de ofta bygger på tungt distade gitarrer och rasslande cymbaler. Men med sångerna på Fort Recovery (som också är namnet på en liten håla i Ohio…?) funkar det. Kanske för att här också finns inslag med fiol och orgel/piano som balanserar och inger hopp i melodier som inte exponerar sig i brådrasket. De träder fram så sakta och visar sig bara för den tålmodige lyssnaren som också upptäcker små finesser, gnisslande övertoner, eller bara en snygg rytmgitarr som fått extra framträdande plats i mixen. Det här är amerikansk indie-rock när den är som bäst, inbillar jag mig – en bra bit från alternativ countryn och inte alltför långt från rock av emo-modell.

Peter Linde, 2006-05-17

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.