Lista
Mars, 21 sånger

Minidiscen slog aldrig igenom. Nu är det i-pod och gigantiska minnen som gäller. Sålunda gravt i otakt med tiden finner jag det nödvändigt att bibehålla de små blå, röda och gröna plattorna. En söndag förmiddag kan jag packa discen med åttio minuter snygga promenadlåtar eller, som i det aktuella fallet: odla ett uppbyggligt vemod. Här nedan är låtlistan med vilken man dyrkar upp månaden mars.

Say you don´t mind - Colin Blunstone (1971)

Han sjöng vackert i The Zombies. I detta stycke skör pop lutar sig den unika rösten mot en stråkvartett. Påträngande och undflyende på samma gång.

Love and Romance – The Alpha Band (1977)

T-Bone Burnetts gamla band med en särdeles tjusig melodi.

Where is my love - Cat Power (2006)

Från nya CD:n som inte är något vidare. Men denna sång söker något
inom en och man sitter rakt upp och håller andan.

Burning the ballroom down - Amazing Rhythm Aces (1978)

En mäktig halvfartsballad med en av de stora bortglömda grupperna.
Med en av de stora sångarna: Russell Smith. Vilken låt!

Sassy - Jesse Winchester (1978)

Den här väna, milda funksoullåten spelade Kjell Alinge en gång i radion.
Jag köpte LP:n och har aldrig ångrat det.

Therapy - Loudon Wainwright III (1989)

Skräck och paranoia. Hysteri och ledsnad. Parterapi två gånger i veckan och Kleenex på bordet. Loudon sjunger sorgset. Men med vass humor.

Trasten -Tomas Andersson Wij (2006)

Den här Ola Magnelltolkningen är märkligt intensiv och släpper inte taget än.

This old road - Kris Kristofferson (2006)

Sången är mest krax. Fast känslan och sättet att berätta en historia är mycket fängslande.

Fugl på en snor - Povl Dissing (2004)

Denne danske legendar väser och läspar sig skickligt fram i Leonard Cohens ”Bird on the wire”. Helt apart och man grips av stor ömhet.

Steady rollin´ - Two Gallants (2006)

En amerikansk duo med gitarr, sång och trummor. Nej, inte White Stripes.
Mer som en råare variant av Proclaimers. Fräckt.

Sir Casey Jones - The Eighteenth Day Of May (2005)

Örjan Svenssons födelsedag. Och det var han som tipsade om gruppen
som möjligen har lyssnat på både Byrds och Fairport Convention.
Man blir i detta stycke musik mycket glad av de ringande gitarrerna.

River - Rosanne Cash (1995)

Joni Mitchellsången från samme Örjans absoluta favoritplatta: ” Blue”.
Kanske föraktar han denna version från en kvinna som brukar sjunga country. Men den handlar om skridskoåkning och drömmar och Rosanne Cash sjunger med en stillsam glöd som värmer i vintern.

Anything you do - Legend (1971)

Mickey Jupp har rösten som är lika delar sår och silke.
Tillika i denna stötiga låt finns en mycket enkel, men ack så effektiv, gitarrfigur som man bara tillber. Mogreen har tidigare här skrivit klokt om plattan varifrån denna låt är hämtad. Men hans betyg är för lågt!

Other side of this life - Fred Neil (1965)

Det sägs att han var en skitstövel. Men Fred Neil gjorde Everybody´s talking och även denna folksångspärla. New York. New York.

Cheryl´s goin´home - The Blues Project (1966)

New York igen, men nu som vit blues. Elusive butterfly var en hit med Bob Lind. Men den var bara baksida på singeln. Det här är a-sidan. Inget avgörande förstörs. Inget avgörande förbättras. En bra sång är en bra sång är en bra sång är en…

You better move on - Arthur Alexander (1961)

Min älsklingslåt. Med en mycket personlig och inlevelsefull sångare och kompositör. Beatles gillade honom också.

Blind Willie McTell - Bob Dylan (1983)

Låten som ingen förstår varför den utelämnades från LP:n Infidels.
En röst, ett piano, en akustisk gitarr. Dylan och Mark Knopfler. Om denne gamle bluesman. Otroligt vackert.

In the garden - Van Morrison (1986)

Vilket följs upp av en annan egensinnig herre. Från ett av hans stora album. No Guru, No Method, No Teacher.

Ideal world - The Christians (1987)

En gammal favoritdänga från åttiotalet. Gruppen är nog lagd till rullorna,
men detta stycke soulinfluerad pop är högklassigt än idag.

Stuck in the middle - Rick Nelson (1986)

Stealers wheel gjorde den först. Quentin Tarantino har använt den i ett soundtrack. Rick Nelson spelade in den och ett helt album i slutet av sjuttiotalet. Memphis sessions släpptes först 1986, efter hans död. Det är en mycket bra skiva. Med en mycket bra, men lite underskattad sångare.

Si tu dois partir - Fairport Convention (1969)

Sandy Denny och en Dylanlåt på franska. If you gotta go, go now.
Och jag går självklart in i mars.

Dag Ståhl, 2006-02-27

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.