i otakt bland toner och ord på internet

Mr. Blackpool sitter och tänker på hur mycket bättre musiken var förr.

CD recension: Soul of a Man av Eric Burdon
En röst med själ

Artist: Eric Burdon
Titel: Soul of a Man
Bolag: SPV Recordings, 2006
Betyg: 7

CD omslag: Soul of a Man av Eric BurdonPreludium - Tisdag Kl. 17.18: Telefonsamtal till stauns enda skivbutik:
K: Hallå, jag undrar om ni har Eric Burdons senaste platta.
E: Vem, sa ni?
K: B U R D O N!
E: klickklickklickklickklickklick… heter den ”Soul of a man”?
K: Ja.
E: Nej, den har vi inte men vi kan beställa den.
K: Hur lång tid tar det?
E: Om allt funkar har vi den här på torsdag nästa vecka.
K: Torsdag nästa vecka!!!
E: Ja, vi samlar alla veckans beställningar och skickar dem på måndag.
K: Men då kan jag ju lika gärna beställa från Ginza, Amazon eller Play!?
E: jaha….?
K: :-( !!!

Sagt och gjort. Hade plattan här på måndagen och visst infriar den fd Animals sångaren de förväntningar som uppstått efter positiva omdömen i musikpressen av nya albumet. Först och främst kan man konstatera att Eric Burdon har rösten i behåll. Det har gått närmare 40 år sedan jag första gången hörde och förälskade mig i rösten som framförde ”Don´t let me be misunderstood”, ”It´s my life” och ”House of the rising sun” mfl andra Animals-klassiker. Möjligtvis har den fått ännu mer rasp och patina under åren vilket må hända bidragit till att Eric Burdon nu släppt en platta med tolkningar av blueslåtar av så skilda kompositörer som Eric Bibb, Fred McDowell, Blind Willie Johnson, Howlin Wolf, John Bundrick. Det här ger plattan variation och djup och det går från stökig McDowell till Bibbs ”Feeling blue” med riffdriv, blås och släpigt gung.

För det andra kan man fastställa att i de 14 låtarna visar Burdon hur han vårdat och utvecklat sin fablesse för blues under den varierande musikaliska resa han genomfört sedan Animals-tiden – en berg-och-dal-bana genom genrer som pop, rock, soul och psykedelika. Med sig på denna utfärd i bluesland har Burdon skickliga kompmusiker bla. Carl Carlton på gitarr. Men betoningen ligger på komp och back-up, för i centrum är hela tiden Burdons röst. Och även om Burdon inte tillför något nytt eller överraskande till genren med sin nya platta så visar han i varje fall att han är en musikalisk överlevare och att hans röst fortfarande har själ.

Peter Linde, 2006-02-20