CD recension: Songs from the year of our Demise av Jon Auer
Stor Stjärna Solo

Artist: Jon Auer
Titel: Songs from the year of our Demise
Bolag: Pattern 25 Records, 2006
Betyg: 7.5

Jon Auer har varit med länge, såväl i kritikerfavvisarna The Posies som senare också i Big Star, tillsammans med bl a Alex Chilton (som alltså gjort betydligt mer genom åren än att sjunga The Letter på varenda 60-talssamling) och Posiespolaren Ken Stringfellow.

För några år sedan släppte han ett minialbum med covers, men det här är konstigt nog den första fullängdaren han gör/får göra – i motsats till stortsprutar´n Stringfellow.

Och även om det här är den mest ”lagoma” plattan jag hört på länge, så har Jon antagligen vunnit på att vänta.

Här finns visserligen inga ståpälsspår – men heller inga bottennapp.

Det är mainstream, men mer middle of the route än of the road, och bitvis lite för klösigt för att bara kallas power pop.

Badloves och Police är grupper som poppar upp ur referensbiblioteket, men med mesigheten exkluderad.

Och när han lutar sig tillbaka går tankarna till bl a America och Kenny Loggins.

Men mer uppdaterat.

Och jag har redan tidigare gläntat på garderobsdörren till min svaghet för mellotroner och andra psychedeliaskelett – och här, yes, yes, yes, dyker det upp en!

Utöver titelspåret är det plattans båda ytterligheter, bitska My sweet unknown och Muse-och Radioheaddoftande Adios, som tilltalar mig mest.

Ett litet erkännande till sist. Sannolikt hade jag inte köpt den här plattan om jag inte samtidigt erbjudits en exklusiv bonus-disc med tio intima demo- och livelåtar, via Not Lame Records.

Det var också den discen som var den största behållningen efter bara en avlyssning av vardera plattan.

Men sedan är det ”huvudplattan” som växer.

Inte till stjärnorna förvisso, men till ändock skapliga höjder.

Björn Mogreen, 2006-05-27

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.