CD recension: Stealing the Devil´s Guitar av Popa Chubby
Djävulens musik med glöd

Artist: Popa Chubby
Titel: Stealing the Devil´s Guitar
Bolag: Blind Pig Records 2006
Betyg: 9

Föreställ dig ett utseende någonstans emellan Hulken, Bruce Willis och Den Illustrerade Mannen. Häng på en sönderskavd Stratocaster, tänd på stubinen och huka! Där någonstans finns en hyfsad bild av Popa Chubby eller Ted Horowitz, som han egentligen heter. Lägg sen till en tung röst och en melodiös men intensiv gitarrton med rötter i Hendrix, Clapton och Gibbons så klarnar bilden kanske ännu mer.

Chubby själv är från New York. Han slog igenom när han vann stadens ”Artist of the year” pris 1992 för lång och trogen bluestjänst. Förutom harvande i den åkern har han jobbat med punkpoeten Richard Hell.

Sedan början på 90-talet har han släppt ett halvdussin plattor. De senare med en något utvidgad repertoar från blues till pop och hip-hop. På ”Stealing the Devil´s Guitar” expanderar han sina utflykter ytterligare. Här finns Rap; Här finns funk; Här finns soul i Neville Brothers anda; Här finns Murder Ballads som ekar Johnny Cash med tremoloindränkta gitarrer och en trummis som jobbar hårt på virvelkaggen; Här finns bluegrassindränkt country med mandolin och slidegitarr avlöst av en slö och tung rockblues tjock av gitarrlicks; Här finns alla rock- och bluesklicheér man kan tänka sig men avfyrade med övertygelse, glädje och en glimt i ögat så det är omöjligt att inte ryckas med. Här finns Elvis Presley schmaltz förvandlat till guld med ett bluesigt gitarrsolo som får ögonen att tåras och luftgitarren att osäkras rent reflexmässigt; Här finns swamp-blues a´la Tony Joe White i den tragikomiska balladen om de två gårdvararna Virgil and Smokeys sexuella öden och äventyr när de är ute ”sniffin for fun”.

Tom Waits skulle varit stolt om han skrivit texten och arrangemanget till ”Preacher man”. John Campbell nickar småleende igenkännande från andra sidan graven i titellåten ”The Devil´s Guitar”. Det Popa Chubby saknar i originalitet kompenserar han med smakfullhet och musikalitet i ord och gärning. Samtliga låtar på den här plattan är original av Chubby förutom en fin tolkning av Jessie Mae Hemphills ”In this world”. Imponerande – tydligen stal Horowitz djävulens gitarr samtidigt som han skrev på kontraktet där nere vid korsvägen!

Peter Linde, 2006-06-04

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.