i otakt bland toner och ord på internet

Mr. Blackpool sitter och tänker på hur mycket bättre musiken var förr.

CD recension: Wrestle poodles… and win av The Bonzo Dog Doo-Dah Band
Mer tamt än vilt om gamla hundar

Artist: The Bonzo Dog Doo-Dah Band
Titel: Wrestle poodles… and win!
Bolag: Sandbeach Holdings, 2006
Betyg: 5

CD recension: Wrestle poodles.and win av The Bonzo Dog Doo-Dah BandFörsök föreställa er ett ringrostigt Sverige Jazzband på turné 2006, med en blandning av tradjazz, dixie, vaudeville och Merseybeat.

Tillsätt därefter en rejäl näve brittisk humor - och översätt sedan rubbet till engelska.

Framför er står - nya, återförenade Bonzo Dog Doo-Dah Band!

Visst, det hade säkerligen varit jättetrevligt att ha varit där; på en av de många jubileumskonserterna gruppen haft runt om i det brittiska öriket i år.

Succé nästan överallt!

Men live på skiva?

Och en dubbel till på köpet?

Jag ääälskade Bonzo Dog i slutet på 60-talet, när de var husband i Monty Python-kusinen ”Rör inte knappen” på svensk TV.

De gjorde inte bara kul, helvrickad musik, utan mellan varven också ”riktig” sådan, och inte sällan då beatlesque - som i den McCartney-producerade megahiten I´m the urban spaceman.

Sedan gick emellertid åren. BDD-DB försvann in i glömskan, och den ende livet log emot även fortsättningsvis var väl Neil Innes (Rutles m m), och då och då och i viss mån även den kreative periodmissbrukaren Viv Stanshall, i varje fall fram till dess han brann inne i sin lägenhet för lite drygt tio år sedan.

I år är det fyrtio år sedan Bonzos gav ut sin första singel, och det är väl framför allt detta som ligger bakom den här återföreningen, och turnén.
Någon påstår i mellansnacket, på skoj, att det inte varit tal om repetitioner - men det är inte utan att det hörs rätt ofta på den här dubbeln att de i varje fall inte varit många.

Det är mycket ”hellre än bra”.

Även om man ändå kommer på sig att le när några av de gamla hittarna avverkas.

Det som dock slår en ofta, och allra mest, är saknaden efter Viv Stanshall, som trots allt ändå var lejonparten av gruppens röst och hjärta.

Men okay, har du en ungdomskärlek till Bonzos, så k a n det här kännas hyfsat rätt. Att på något sätt sluta cirkeln.

Men vill du höra gruppen i sin fantastiska urkrafts dagar så föreslår jag hellre att du nappar på den trippel som play.com säljer ut oförskämt billigt just nu.

D e n skulle jag inte byta bort mot alla brottarpudlar i världen!

Björn Mogreen, 2006-11-22