CD recension: Artificial Animals Riding On Neverland av Aaron
Konstgjort och synthetiskt

Artist: Aaron
Titel: Artificial Animals Riding On Neverland
Bolag: Discograph, 2007
Betyg: 7.25

- My goldfish died today, sjunger en förtvivlad Simon Buret på den här plattan.

Och vad kan man då annat än genast släppa vad man har för händerna, och skynda till undsättning med en tröstande axel?

För det här är en platta som avgjort väcker nyfikenhet och sympatier för den franska duon Aaron.

Skulle ni kunna tänka er Nick Cave i en synthgrupp i mitten på 80-talet?

Då och då i duett med Peter Gabriel och Sting?

Blanda Simon and Garfunkels Homeward Bound med några av de mer akustiska spåren på Bowies Hunky Dory, tillsätt lite Perry Blake och lite Beethoven, kör alltsammans genom deppindiemixen - och tjolabero; där har ni Aaron och deras konstgjorda kusar!

Det är småsuggestiva låtbyggen i vemodsklassen som nått mig via den gamle rockfotografen Thorbjörn Frennesson i Ronneby, som f n håller Aaron i sitt rookie-stall.

Jag retar mig lite för mycket på synthsoundet för att låta mig frälsas av det här, men absolut har det kvaliteér. Och jag märker dessutom att det här är en platta med växtkraft, om man nu inte har så bråttom till nästa platta i nyhetshyllan.

Det är inte alls omöjligt att vi har ett genombrott här; om ett par-tre plattor.

Då kommer jag att damma av de här gamla raderna, och använda dem i ett vad-var-det-jag-sa?-syfte.

Och då kommer jag förstås också att kapa de här sista raderna; plattans svaghet är att man ibland får en känsla av att det är samma berättelse Buret upprepar gång på gång, i ett tonläge som k u n d e varit lite mer varierat.

Björn Mogreen, 2007-03-17

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.