CD recension: Armchair Apocrypha av Andrew Bird
Skön salongsindie

Artist: Andrew Bird
Titel: Armchair Apocrypha
Bolag: Fat Possum, 2007
Betyg: 8.5

Jag vaknade rätt sent för undersenioren Bird och har inte alls lyssnat på hans sju första epos; som påstås vara lite ”jazziga”.

Genombrottet hos mig kom först med The Mysterious Productions of Eggs; ett av förfjolårets absolut bästa album.

Och nu är det, dessbättre, dags igen - för även AA är som den mystiska äggproduktionen ett skönt hopkok av innovativ musik som skakar och rör, och sällan släpper greppet om lyssnaren.

Det är melodiös, men stundtals även lite småskruvad salongsindie som mestadels gör en rätt upprymd - och som dessutom är skönt oförutsägbar.

Plötsligt börjar t ex karlfan vissla, mitt i en låt!

Men Andrew Bird är också en kompositör som hämtar upp inspiration hos de gamla mästarna, och som också vinnlägger sig om arrangemangen och instrumentvalen - och även om man kan få små snabba vibbar av allt från Tommy Steele och Sting till Damien Rice och Badly Drawn Boy så känns blandningen onekligen såväl originell som fräsch, och långt ifrån alla trista samtidsdrev.

Förra plattan hade överraskningsmomentet och var en rätt klar 9:a.

Här får den numera otaktsstadgade herr Bird nöja sig med en något lite lägre poäng.

Björn Mogreen, 2007-04-10

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.