CD recension: British Ballads av Anthony Reynolds
Pålitlig poetpoppare

Artist: Anthony Reynolds
Titel: British Ballads
Bolag: Hungry Hill, 2007
Betyg: 8

Han är ett slags indiepop-poesins Dean Martin.

Det han gör är visserligen många gånger tungsint och introvert, men samtidigt ändå förbaskat snyggt.

Och så har han en fantastisk röst också.

Han var den som gjorde den brittiska gruppen Jack mer än bara intressant - och också den som gav oss det spännande samarbetet med bl a Momus, i gruppen Jacques.

Som i sin tur knoppade av sig i gravt underskattade Copenhagen.

Han är en mångbottnad och melankolisk romantiker.

Och också nära vän med otakts italienske skyddsling Gianluca Maria Sorace, och dennes Hollowblue.

En sökare - och finnare.

Och finlirare.

Och för all del även rätt produktiv. Han upptar redan ett par decimeter i skivhyllan därhemma.

British Ballads påstås vara hans första soloplatta, men jag har ett par andra i varje fall halvofficiella alster under hans eget namn, den senaste Neu York var f ö inte alls pjåkig – men jag kan förstås skriva under att det är hans första genomtänkta och riktigt bra soloplatta.

För likt Scott Walker kan texterna ibland ta över för Anthony R.

Med inte alltid lyckat resultat.

Men den här gången håller det.

Björn Mogreen, 2007-11-26

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.