CD recension: Neon Bible av Arcade Fire
Fräck frenesi för fyrfolk

Artist: Arcade Fire
Titel: Neon Bible
Bolag: Merge Records, 2007
Betyg: 9.5

Tänk er en skum polack…nej, jag menar förstås en bahreinsk oljeprins med obegränsade tillgångar, som får för sig att låsa in David Bowie, Magnus Uggla, Chris Farlowe och en ung Scott Walker i en kyrka långt ut på landet - tillsammans med en maffig orgel på några tusen pipor, en full stråkorkester och en stor barnkör.

En förmiddag tittar Bruce Springsteen in, en eftermiddag Sir Macca och Jason Pierce. U2 och Nick Cave slänger bara över några notblad som hastigast, över en snabb hamburgare i sakristian - och en morgon kommer brevbäraren med en kassett från Benny Andersson; en kassett som varit på väg sedan 1980.

Veckorna går, och en dag…

Ja, vad får då den unge oljemiljardären ut av allt detta?

Ingen aning!

Just kidding. Jag menade förstås att försöka ta er ett första kliv mot detta ovanligt helgjutna album; ett av de mest omtumlande jag hört på länge.

För kanadensiska Arcade Fire upprepar inte bara sin omedelbara storhet från debuten Funeral; de lägger på några lager extra rajrajpastej också. Och i det besynnerliga ordets alla bemärkelser, eftersom bombastiskt bitvis bara är förnamnet.

Det här borde till och med kunna tilltala vår yngling Henrik, stone death metal-fanset som tyckte att Funeral bara var ”sååå tråkig”.

Ja, det borde kunna tilltala de allra flesta, faktiskt. Åtminstone en tid. För det är mycket kräm och mycket ljud och mycket känsla, och rätt så sakralt mellan varven.

Och den tar onekligen lite syre och kraft, om man säger så.

Det är ingenting direkt för lata sommardagar, inget för deppiga höstkvällar, inget för festen och uppsluppenheten, inget för…

Men det är väldigt mycket musik för eftermiddagarna i fyren!

Och för mig är den just nu alldeles obetalbar.

Heja Kanada!

Björn Mogreen, 2007-03-09

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.