CD recension: Funkifino av Bernard Allison
Funking NO

Artist: Bernard Allison
Titel: Funkifino
Bolag: Ruf, 2007? (1996)
Betyg: 3

Tyvärr blev plattan ”Funkifino” för mig en förvirrande och antagligen totalt missledande introduktion till bluesgitarristen Bernard Allison. Det visar sig alltså att musiken är tämligen dammig funk med hamrande blås, meningslösa texter och brutalt repetitiva baslicks men stundtals riktig elak gitarr av Bernard. Tråkigt i längden dock.

Ännu ett impulsköp I raden på Amazon. Visst, jag föll för faktumet att Bernard är son till bluesslegenden Luther Allison. En son som plockat upp sin faders mantel (Luther dog 1997) och som redan vid 20 års ålder spelade med Koko Taylor, Johnny Winter Stevie Ray Vaughn, Jeff Healy mfl. Enligt Amazon-reklamen skulle plattan vara utgiven i januari i år men när jag väl fått den i brevlådan och kollat innerkonvolutet visar det sig att den är inspelad 1996! Återutgiven? Vem vet. Hur som helst tröttnar jag snabbt på de 12 låtarna. Halvfesen funk är inte vad jag vill ha till kaffet. Särskilt inte när jag väntat mig en riktigt bluesladdad chockladmuffins.

Peter Linde, 2007-03-03

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.