CD recension: Woke on a Whalenheart av Bill Callahan
Uppfriskande smog

Artist: Bill Callahan
Titel: Woke on a Whalenheart
Bolag: Drag City, 2007
Betyg: 9

Det har inte blivit så mycket musiklyssnande för mig denna regnstinna sommar. Men av de få nya plattor som snurrat på hifin och som till och med fått mig att vara inne när solen visat sig är Bill Callahans debut under eget namn.

Kanske har du hört talas om honom under artistnamnet ”Smog” som han använt sedan 1988 på ett otal album där han givit termen lo-fi ett mänskligt ansikte med inte bara egensinnig utan också egenproduducerad musik - inåtvänd, melankolisk och ofta akustisk med en nypa cello, banjo eller fiol.

På nya ”Woke on a whalenheart” har Callahan utökat instrumenteringen och breddat anslaget som inkluderar svaga anstrykningar av både pop, soul och country (den senare genren lekfullt behandlat i ”A man needs a woman or a man to be a man”).

Det är just glimten i ögat som gör att jag fallit tämligen raklång för den här plattan. Den påminner mig starkt om en annan musiker med samma talang för ordlekar och med samma förmåga att skruva texter och bolla med genreblandningar och som dessutom har en röst som är minst lika hypnotisk som Bill Callahans. Jag tänker på Kevin Ayers (som förövrigt är på gång med en ny platta…). Det är just rösten som är Callahans hallstämpel. En mörk, dov stämma som kan låta apokalyptisk i ena stunden och rörande snäll i nästa. Han pratsjunger i samma anda som Leonard Cohen eller Lou Reed och han rör sig i ungefär samma sofistikerade konstpopsstrata som dessa. Rekommenderas om du attraheras av det lite udda i röst och musik!

Peter Linde, 2007-08-12

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.