Dikt & lista
After Beach

Alla herrar har återvänt från skärgården.
Dryga som esplanader, fräcka som majmorgnar.

Nu lutar de sig mot kvinnor
med den vanliga svenska tröttheten
samlade i byxfickorna.

Kvinnorna har sin egen växtvärk
för att nå ett likvärdigt himmelrike.

Men de som vänder själen ut och in
när drömmarna spelas upp
brinner vackrast.

---  Dag Ståhl

Som följaktligen bränt sig en CD med aktuella hymner och fräckisar.

1. Dog Killers! – Benjy Ferree
In i musiken med ett rafflande gitarrläte. Man kan söka skyddsrum eller gona sig i denna Led Zeppelinarvtagare till låt.

2. Hold On – KT Tunstall
Alldeles nytt och studsande poppigt. Mitt i livet. Radion på. KT är kvinnan som bjuder upp och bergfast står kvar. När hon väl bestämt sig.

3. Batchelor's Hall - Martin Simpson
Så gudagott med en engelsk folksångare som låter så här stabilt sorgsen och drogfri.

4. Foundations - Kate Nash
En tjugoåring som med hela sitt väsen representerar det samtida London. Släpig och stötig cockney där melodin far och drar. Denna singel är perfekt och oemotståndlig vilket inte hela Nash´s debut-CD är. Den är mer svårfångad och möjligen framhastad.

5. Tonight the Streets Are Ours - Richard Hawley
Han låter sin bruntonade baryton ösa vemod och herre över oss.

6. Flesh For Bones - Terra Naomi
En ung dam med gitarr. Det låter bekant men Naomi har melodisinnet och en sval pregnans i rösten som gör denna sång till något mer än en i mängden av eteriska grubblerier. Ett album med Terra Naomi är snart ute. Något att nosa rätt på.

7. We All Want the Same Thing - Kevin Michael (Featuring Akil Dasan) (Acoustic Version)
Det låter som indie-R&B. Meningsfull soul med eklektiska hiphopaningar Sagolikt lugnt sväng.

8. Wine Destroys The Memory - At Swim Two Birds
Montgolfier Brothers är Mogreen glad i. Det här är Roger Quigley på ensam vandring. Artistnamnet är titeln på den irländske författaren Flann O’ Briens experimentella roman. Röst och musik är som rostat bröd i Northumberland en höstmorgon då dimmorna tvekar om sitt uppsåt.

9. False Alarm – Cherry Ghost
Ytterligare en baryton med mål att skapa lugn och harmoni. Men här finns en egg som jag beundrar. Låten är förrädiskt enkel, men växer och växer.

10. Two – Ryan Adams
Det är bara Adams som gör ballader så övertygande kroppsligt. Som om han sjöng för sina artärer.

11.My Twin – Eleni Mandell
Från ett av detta års bästa album i avdelningen "starka känslor uttryckta med små bokstäver". Och inget fel att man kan höra jazzen passera förbi som en raskatt.

12. (What’s so funny ’bout) Peace Love and Understanding – Holmes Brothers
Nick Lowe levde gott på denna låt. Nu kliver dessa trygga farbröder in och placerar ett humanistiskt budskap i din våning eller alphydda, vad vet jag. Men fanken vad bra de sjunger -utan att spela Allan eller leka vibrato. Nick bör kunna håva in mer pund.

13. Losing You – Kelly Willis
Ett stycke elegans i det svåråtkomliga gränssnittet mellan country, singer/songwriter och folksång. Kellys återkomst är efterlängtad.

14. Dirty Little Shop – Dogs
Det måste till en rökare när man komponerar egna låtlistor. Jag kan se de pensionerade The Undertones med fimparna i mungiporna höja på ögonbrynen där i pubhörnet inför dessa ättlingar. Dogs har energi nog att driva ett helt strömlöst Karlskrona en augustieftermiddag.

15. The People – Common
Hippaste hiphop från en som inte tjafsar.

16. Fake Empire – The National
Örjan hänvisade till dessa lite generat. "Inte illa alls", mumlade han. Jag säger att grabben har rätt. Episkt (vad det nu är), svartgrått och märkligt
övertygande.

17. Hey Rabbit - Fionn Regan
F rån Fionns lilla tidlösa mästerverk "The end of History". Som ju består av aparta nedteckningar från en parallell värld tonsatta av någon som aldrig ringt hem och frågat mor. Man kan ta vilken låt som helst från den plattan och placera den i frukostrummet på ett vandrarhem för slokörade filosofer och få häpna leenden till svar.

18. Rainin’ in Paradize – Manu Chao
En fri singel att nedladda från en fri man med alla rytmer och svängiga ben i vädret.

19. Fire In The Canyon – Fountains Of Wayne
Jag var snål mot Wayne häromsistens. Men det var dumt för det här ett gladeligt popstycke från de högre höjderna.

20. I Didn’t Have Any Summer Romance – Simone White
Och det var ju synd, Simone. Men du har gjort sommarens härligaste
avkoppling med meningsfull musik i det avspända läget.

Nu tar vi hösten som den är.

Dag Ståhl, 2007-08-15

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.