Bästa plattorna 2007-12-11 (årsbästalista)
Drottningarnas år

Tre kvinnor överst på pallen detta år. Jag har ingen aning varför det blev så… Men i min värld är det tre drottningar som regerar 2007 - Hail Lucinda, Ruthie och Leslie!

Annars har det väl inte varit ett så överväldigande musikår. Är det så att tiden talar för en återgång till 60-talets betoning på singlar. Kanske håller albumkonceptet på att dö sotdöden eller är det bara gubbig noja? Nåja, det har ju kommit en del habila plattor även detta år.

Nog sluddrat – här är listan för 2007, med reservation för all den goda musik som jag aldrig hann eller orkade lyssna på.

1. Lucinda Williams – West
Utan tvekan har Lucinda W. släppt 2007 års mest intensiva, mörka, komplexa och suggestiva platta fullt i nivå med mästerverket ”Car wheels on a Gravel Road” från 1998.

2. Ruthie Foster – The Phenomenal Ruthie Foster
Gospel och blues med kraftiga soulvibbar framfört med genuin känsla i en superb produktion. En total överraskning av en artist som jag aldrig hört talas om förrän i år.

3. Feist – The Reminder
Kanadensiskan Leslie Feists pipa har det där lätt beslöjade, hesa som jag gillar och den kan både kråma sig och vibrera av känsla eller kännas rökigt mystisk. Musik som är lätt att komma i kontakt med men inte helt lätt att komma underfund med.

4. Alabama 3 – M.O.R.
Alabama 3 når nästan upp till fräschören i sin debut från -97. Jag gillar den här udda engelska uppgraderingen av Bonzo Dog Band till 20e seklets tekno- och rap-musik.

5. Bruce Springsteen – Magic
Bruce är tillbaka med bästen plattan sedan ”Darkness on the edge of town”. En riktigt trevlig blanding av tryck och intimitet.

6. Robbers on Highstreet – Grand Animals
Den här trion från New York exellerar på sitt andra album med komplext, knixigt popsmide och har en glimt i ögonvrån i sina beska betraktelse av modernt storstadsliv.

7. Kelly Dalton – The love in every bar
Lovande debut av denna singersongwriter som påminner inte så lite om Eric Anderson, James Taylor och kanske Ryan Adams solo och avlägset Ben Harper. Det är lågmält och inte det minsta uppblåst eller pretentiöst.

8. Mason Casey – Sofa King Badass
Titeln säger väl det mesta!? Det är no nonsens R&B av en totalt okänd men svängigt arbetande bluesbrother.

9. Seasick Steve – Dog house
Seasick Steves egen originella version av punkblues är en av årets stora upptäckter. Det här är blues från a-lags bänken med en hel massa attityd.

10. Damien Dempsey – To hell or Barbados
Keltisk folkmusik, reggae och österländska toner i skön blandning uppburna av ett socialt patos och en röst som fascinerar.

11. Holmes Brothers – State of Grace
12. Bill Callahan – Woke on a Whalenheart
13. Paul Reddick – Revue, the best of Paul Reddick
14. Rilo Kiley – Under the blacklight
15. JJ Grey & Mofro – Country Ghetto
16. Jorma Kaukonen – Stars in my crown
17. Little Axe – Stone cold Ohio
18. Robert Plant/Alisson Krauss – Raising Sand
19. Manx/Breit – In good we trust
20. Elope – 9 distilled dreams
21. Iron and Wine – The Shepard´s dog
22. Faris Nourallah – Gone
23. Darell Nullish – Goin´back to Dallas
24. Salim Nourallah and the Polaroids – Pleasantry Lane
25. Tab Benoit – Power of the Pontchartrain

Peter Linde, 2007-12-11

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.