Artikel
Kokbok som rockar fett

“Både mat och musik kan ju få en att rysa av vällust, och vad kan de då inte åstadkomma tillsammans?”. Det är naturligtvis en tanke värd att tänka. Två som gjort detta och som, till skillnad från oss andra goddagspiltar, också gått från kontemplation till handling är skribenterna, musikerna mm. Jesper Almén och Pecka Hammarstedt. Deras kokbok ”Rockköket – 80 rockiga recept och sköna texter”, som kom ut i slutet av förra året, kan varmt rekommenderas till dig som saglade redan vid denna artikels inledande mening.

Självklart har boken ungefär samma format som gamla tidens LP-skivor så att den musikintresserade känner sig hemma redan från första anblicken. Gillar men dessutom god mat och att ev. tillreda den själv är ”Rockköket” rena fyndet.

Författarna lyckas hålla balansen mellan det musiknördiga och det matporriga väldigt väl. Boken är snyggt designad. Fräck och okonventionell i sin utformning med en lätt psykedelisk mix av foton och teckningar. Den fyller på så sätt även sin funktion som blickfång och statushöjare på vardagsrumsbordet i ditt hem.

Men naturligtvis, det är recepten som är huvudsaken.

Eller är det det?

Jag finner mig hela tiden läsande de små artiklarna om de olika artisterna som inleder varje recept. De är korta men välskrivna och initierade.

Kokboken är uppbyggd som så att först läser du om exempelvis The Flying Burrito Brothers och sen rekommenderas du att sätta på låten ”Sin City” från albumet ”The Gilded Palace of Sin” medan du totar ihop Burritos med Chilifyllning. Till efterrätt – vad sägs om att plocka fram Vanilla Fudge och lyssna på ”You keep me hanging on” under tiden du rör samman ingridienserna i en vaniljfudge. Som avslutning kanske en drink. Kanske en James Brown skulle passa? Häll 4 cl grappa i en dubbel expresso alltmedan du funkar runt till ”Sex Machine”.

Själv fascinerades jag så av rockköks-idén att jag satsade hela mitt rykte som kittelflickare på att leverera nyårsmenyn från denna nya inspirationskälla. På nyårsafton tillbringade jag alltså största delen av dagen i köket lyssnande på Frank Zappa och framför allt låten ”Strat Vindaloo” som också är namnet på den heta indiska gryta som jag joxade ihop. Fast jag fegade med chilipepparn.

Sen raskt på med Electric Prunes för att få äkta inspiration till plommonkompotten. Jag är uppfödd på olika fruktkompotter så av nostalgiska skäl var det ett lätt val och så gillar jag ju ”I had too much to dream last night”.

Smaskiga brownies var inte heller något problem i Jackson Brownes sällskap.

Däremot har jag aldrig gillat gruppen Bread. Mesiga! Inte konstigt då att smeten till stekpannebrödet blev geggigt och bröden alltför stora och tunga.

Men vadå? Det andra blev ju helt ok.

Fast så här i retrospekt skulle jag nog följt receptet och krämat på med chilipepparn och kanske lite mer mjöl hade gjort susen till bröden.

Helt rätt gjorde jag dock med avslutningsdrinken ”Pink Floy” – Gin, Schweppes Russian, is och en limeskiva. Svårt att misslyckas där.

Jodå, jag fick godkänt pånyårsafton och nu förbereder jag som bäst påskmiddagen. Vad tros om fyllda kycklingbröst i ”Dixie Chicks” sällskap; pepprade hasselnötsbiscottis till efterrätt tillagade lyssnande på Limp Bizkit och en Velvet Underground (vaniljvodka, en skvätt Martini rosso och pressad blodapelsin) som stämningssättare?

Mums fillibebop!

Peter Linde, 2007-01-07

© 2005-2009, de enskilda författarna. Använt med tillstånd.