i otakt bland toner och ord på internet

Mr. Blackpool sitter och tänker på hur mycket bättre musiken var förr.

Recensent
Henrik S Törnblom

Henrik får vara med på otakt.se som ungdomligt alibi. Han har ett svagt minne att han ibland lyssnade på musik medan han växte upp. Men det var nog mest av misstag (dessutom fick han inte låna vara sig stenkakor eller rullbandspelare av sin far).

Henrik S TörnblomDet magiska året 1985 upptäckte han "Misplaced Childhood" av Marillion. Sedan lyssnade han bara på Marillion fram tills 1991, då Metallicas riff träffade honom hårt i magen. Alla hans försök att rädda sig upphörde och han sjönk sakta ned i musikträsket. Än idag ligger han där på bottnen som ett fossil.

Den musik som betytt mest för honom (inte nödvändigtvis den bästa) är: Marillion, Metallica, Manic Street Preachers, The Smashing Pumpkins, Nirvana, Alice in Chains, Ulf Lundell, Spock's Beard, Dream Theater och Coheed & Cambria. Älskar allt som är svart, tungt och har konstiga taktbyten.